Första kyssen

Det låg fortfarande en tryckande hetta i luften trots att det hade blivit mörkt; den förfärliga lukten av brunsås från skolrestaurangen hade stannat kvar från morgonen, liksom fastnaglad av värmen. Trots att det var vindstilla fläktade Hannas hår, som för att det faktiskt skulle bli den perfekta kyssen. Det blev det inte.

Tom, Anders och Anna stod kring dem och hejade på med bröliga röster. Anders hade hittat en torr pinne som han lite för hårt slog över Franks skinkor, det sved till och han kvävde lusten att säga någonting som skulle få Anders att inse att det faktiskt gjorde ont. Hela scenariot var utsiktslöst: ett ord och Anders slag skulle eskalera i både styrka och frekvens och kanske slå upp ett sår, i tystnad skulle de fortsätta monotont svidande. Anders sneglade beundrande på sin flexande biceps, lät den spänna onödigt mycket för varje pendling samtidigt som han visslade.

Hur ska den perfekta första kyssen vara? Med facit i hand kan man nog säga att den inte ska uppstå genom att två personer föses ihop som boskap, ivrigt påhejade av mantrat ’kyss henne eller så är du bög’. Det hade kunnat vara så mycket vackrare.

Han hade sett hur man gör på film, där mannen tar kvinnans ansikte i sina händer och sakta för henne till sig. Först ska läpparna nudda lätt, sedan ska tungan sticka fram som sockergodiset i pez-figurerna: lite långsamt men väl bestämt. Precis då ska kvinnan stöna till, hennes ögon bli glansiga och framför allt ska ingen stå i bakgrunden och visslande svinga en pinne på mannens skinkor. En vindfläkt ska fånga hennes hår som mannen försiktigt drar bort med fingrarna för att stirra henne djupt in i ögonen.

Taktiken var att det var så det skulle bli, och bortsett från Anders slag och de andras tillrop började det hela ganska bra. De stod ju redan nära, så det var lite bökigt att få upp armarna, men ganska snart hade han lagt hennes ansikte i sina händer. Hon såg faktiskt lite kåt ut. Antagligen hade hon också sett på film.

’Kyss henne då, eller är du bög?’ brölade kören. Så skulle det ske. Frank Fernando skulle snart inte längre vara okysst.

Deras läppar nuddades.

’Svusch’ ven pinnen.

Frank särade sina läppar för att föra fram sockergodiset.

Anders visslade.

Hanna slöt ögonen, det såg ut som att hon njöt. På det här avståndet var hon faktiskt ganska söt.

’Aj, din jävel’ skrek hon plötsligt och kastade sig bakåt med handen för munnen. ’Du bet mig i tungan. Fan vad ont det gör.’ Allt raserades. Anders slutade vifta med pinnen, Tom och Anna stod häpet och stirrade, från en balkong i närheten hördes Wind of Change med Scorpions. Anders visslade förstrött med. Genom Hannas hand sipprade rött blod fram. Han måste ha bitit riktigt jävla hårt.

’Bet han henne i tungan?’ frågade Tom. ’Då måste han ju vara bög.’

Vad gör man? Frank bläddrade kvickt genom alternativen som i ett kartotek och valde det alternativ som lyste klarast. Förneka allt, stod det med blinkande bokstäver. ’Gjorde jag inte. Lovar. Hon måste ha bitit sig själv’ nästan skrek han med blicken fäst på Hanna som hade lagt sig på marken och skakade av smärta. Han började få panik. 'Gjorde jag inte.'

’Shit, han har dödat henne’ viskade Anders. Frank hörde hur han darrade på rösten. Hans blick var frånvarande, nästan tom. Så klarnade han till, nickade till Tom och Anna. ’Vi sticker’ beordrade han. Det dova ljudet av jympaskor mot grus dog snabbt av.

Hanna låg kvar på marken. Det hade kommit en hel del blod nu. Hennes hand var helt rödfärgad och en fläck började växa på blusen. Hon gurglade. ’Vad sa du?’ försökte Frank men kände sig tafatt. Han smakade med tungan på sina läppar, de smakade järn och kallt. Hon gurglade igen. Sakta backade han några steg, innan han vände sig om och sprang sitt fortaste. Först när han stod utanför dörren till sina föräldrars villa stannade han. Han böjde sig fram och andades häftigt, lungorna kändes som att de skulle brista när som helst och blodsmaken i munnen, den visste han inte om det kom från språngmarschen eller från Hanna.

Första kyssen. Den hade kunnat vara vackrare, men ändå log Frank lite mellan andetagen. Lite stolt konstaterade han att han inte längre var okysst.