När det som händer i väst bara smakar beska

Frank Fernando knäpper av teven och drar handen genom det allt längre skägget. I den svarta rutan etsar sig den sista bilden kvar en stund, bilden av en kvinna som med högra handen högt manar på den publik hon talar till. För några veckor sedan var hon totalt okänd utanför Alaska, nu är hon lika känd som Paris Hilton. Sakta ebbar bilden ut, lämnar kvar en svart eftersmak.

Sarah Palin.

Likt en Pia Kjærsgaard drar hennes frivola konservatism mängder med väljare. Hon sägs vara en frisk fläkt med sin orutin, hennes avoghet mot abort och kvinnliga rättigheter överträffas bara av hennes fetischism för vapen och att skjuta djur. Ur ett feministiskt perspektiv är hon fruktansvärd, ur ett naturrättsligt rent av äcklig. Kanske tror hon sig vara ursäktad för att hon är uppvuxen på tundran? Fan, stoppa lite ångest i henne och hon hade bara blivit ytterligare en Matti Saari.

(Återigen blir kopplingen mellan skolskjutningar och utseende tydlig, Sarah Palin kom på andra plats i Miss Alaska. Hon fick säkert ligga sked med vem hon ville, när det begav sig. Vem förbarmade sig över stackars Matti Saari?)

Nej, Sarah Palin spolar ner sin ångest i toaletten och drar på sig ett Black-hole-sun-leende istället. När ingen toalett finns att tillgå tar hon skotern och ett gevär på ryggen. Alltid finns det någon ekorre att skölja sin ilska över. För människan står ju över djuren, det är självklart, antagligen skapade Gud ekorrar för att vi ska kunna dämpa vår ångest.

Länge trodde Frank Fernando att USA var ett fritt land som, likt övriga västliga demokratier, inte bara värnade frihet, utan även det öppna samtalet. ’Det är ett divergerat land’ sade en gång hans bäste vän, ’ett land som inhyser alla sorters människor’. Varför är då alla politiker som hörs över till Europa likadana? Varför är alla fundamentalt kristna?

Och varför släpper de fram en taliban till makten när de bara för några år sedan försökte utrota samma släkte? Bara för att hon faktiskt är kvinna betyder det inte att man inte ska lyssna på vad hon säger.

Sarah Palin är så övertygat mot abort att hon inte ens anser våldtäkt, incest eller moderns överlevnad vara tillräckliga skäl att genomföra en. När det visade sig att ett av hennes barn riskerade downs syndrom valde hon att behålla det. Som om det skulle argumentera för hennes sak? Är hon den första modern som gjort så?

’Jag tror att hennes åsikter kommer från hemstaden’ säger Wayne Coyne. ’Det är väl uppenbart att om man tillåtit abort vid övergrepp eller incest hade det inte funnits några invånare där. Då hade hon inte haft några att styra över.’

’Det där med att vara mot abort vid incest är ju helt barockt. Har hon inte sett vad som hänt med de europeiska kungahusen? Har hon inte sett den sista färden? Vad tycker hon om källarbarnen i Österrike? Är hon mot preventivmedel också?’ frågar Frank Fernando. ’I så fall kan hon ju bara knullat fem gånger i livet. Lägg till tio om de missade ägglossningen.’

’Och hennes glasögon sen. Rena rama Gordon Gecko utan att ens platsa i åttiotalet.’ Wayne Coyne fladdrar sina läppar i avsmak.

’De har blivit så inne att leverantören sålt slut sina lager. Nu vill hela USA ha likadana, män som kvinnor, framgångsrik som kastlös.’

’Det är nästan äckligast av allt’ frustar Wayne Coyne. ’Att de ska ha så dålig smak. Men det är ju typiskt amerikaner. När européerna har stuprör har de baggy chinos, när euroéerna har utsvängt har de baggy chinos. När man tänker på det har de alltid baggy chinos.’

’Nu har vi tjockbågade glasögon, lite nördigt stora. Då kommer hon och förstör allt det.’ Frank Fernando ler. ’Jag antar att amerikanerna vill ha likadana för att de också vill skjuta djur och åka skoter, men att det bara finns snö i Alaska. Det är freudianskt, fast mer geografiskt. Det enda viktiga verkar vara att få skjuta ekorrar, arma djur.’

Wayne Coyne blir plötsligt allvarlig. Med ena handen drar han genom sitt lockigt grå hår. ’Har du sett Omen?’ frågar han.

’Ja, det är klart. Säkert tio gånger.’

’Tänk om Richard Donner hade fel. Tänk om det inte var en liten pojke. Tänk om det var en flicka.’

’Jag vet, jag har tänkt på det.’

Utan att de menat att det skulle bli så viskar de båda samtidigt: ’Damien’. En kylig vindpust släcker plötsligt det tända ljus som står på fönsterbrädan. De tittar på varandra. Wayne Coynes ögon är alldeles stora.

’Damien.’