Tillbaka från livet

’Var har du hållit hus?’ frågar Wayne Coyne indignerat. Med gula fingertoppar rotar han runt i ett cigarettpaket efter en tillräckligt lång sparad fimp. Han tar upp en, tittar på den och lägger tillbaka den.

’Jag var i Polen. Och så har jag blivit träffad av livet.’ Frank Fernando tittar drömskt genom köket – med blicken slår han genom trädet istället för på, precis som Jean-Claude van Damme med blodig hand i Kickboxer – på spisen står ett oöppnat paket tortellini med ostfyllning kvar sedan han köpte det fyra dagar tidigare. Spisen har stått oanvänd, antingen har han ätit hos sina föräldrar, köpt pizza eller inte ätit alls. På bordet använda vinglas, ett för varje dag som gått. Kanske är det inbillning, eller så står de i ett slags Paul Austerskt föreställande, ditställda av slumpen.

'Du är tillbaka från livet, alltså?' Wayne Coyne kluckar.

’Tänk dig livet som den där onde i No country for old men fast med kulspruta istället för luftkanon. Jag har blivit beskjuten. Runt min siluett är kulhål som fått en Frank Fernando-figur i, vad är väggen gjord av? Cement? att ramla ner bakom mig. Som i Lucky Luke. Ingen kula träffade, men nog har jag skråmor längs armarna och i sidan av torson. Ser du här?’ Frank Fernando drar med fingret över ett rött ärr längs halsen. ’Livet är the evil motherfucker som prövar en för att se om man står pall, evil with a tommygun. Jag sitter hopkurad på kvällen och kan inte sova, för tänk när han kommer igen. Den här gången kanske han dödar mig.’

Wayne Coyne tar upp fimpen igen och tänder den, blåser ut rök genom ett öppet fönster. ’Ångest är utveckling’ säger han ur ett rökmoln. ’Sartre.’

’Kanske det.’ Frank Fernando försöker tolka vinglasmönstret. Betyder vinfläckarna på duken någonting? Är de som Rubiks kub någonting som behöver förflyttas för att det ska bli rätt? ’Fast det här känns mer som Det. En stammande clown från kloakerna som har kommit för att hämnas. Wayne, jag har lärt mig mycket om mig själv när jag har haft kulor vinande längs huden. Ändå står jag gränslöst osäker kvar.’

’Sartre’ säger Wayne Coyne igen.

’Kan du inte åkalla honom?’ frågar Frank Fernando. 'Jag behöver svar.'

’Han är död. Precis som Esbjörn Svensson. Layne Staley. Och många med dem.’