Chuck Norris skulle aldrig gråta

Det mörknar. Snart kommer löven ändra färg och så har tidningen börjat komma igen, man kan ha kylskåpsdörren öppen utan att oroa sig för röta, på teve visas de sista reprisavsnitten. När löven faller är de som konfetti, men helt utan glädje.

Framför spegeln övar Frank Fernando karatesparkar. Kick-ner-kick-slag. Det är bara med ansträngning han når över bälteskanten. Efter en roundhouse faller han hårt i golvet så olyckligt att läppen spricker. Det blixtrar till i huvudet. Han ligger kvar ett tag för att vänta ut smärtan, den försvinner lite för sakta. Chuck Norris gråter inte, mumlar han med trevande fingrar över den undre tandraden för att se om de sitter kvar.

I Kickboxer fortsätter van Damme att slå mot den stenhårda palmen trots att handen är full av öppna sår. Redan då tänkte Frank Fernando att det måste vara dumt, men han fascinerades av viljestyrkan. När palmen gav vika jublade han.

Det är bara den som tål smärta som kan ge smärta.

van Damme klarade av att hämnas, kvar som minne av den hårda träningen var skeva ärr på handryggen som lämnade märken på motståndarens ansikte. Ärrades även skelettet? Fick han men så att han som gammal bara kom att kunna använda vänsterhanden? Trots ett flertal uppföljare besvarades aldrig de frågorna.

Frank Fernando reser sig och drar t-shirten över huvudet. Kragen färgas röd och han hinner gräma sig över hur svårt det blir att tvätta den, blod liksom rödvin och gräs är så besvärligt att få bort ens med Vanish, innan han kastar den i ett hörn och fokuserar spegeln. Han ser hur läppen börjat svullna, vilket gör motståndaren så mycket mer skräckinjagande. Sakta drar han en tung fot i en halvcirkel framför sig och visar tänderna.

Det är nästan helt mörkt när han andfådd tar rast. På något underligt sätt lyckas en gatlykta reflektera ljus i hans bältesspänne. Med stapplande steg tar han sig till kylen och dricker juice direkt ur paketet. Det svider obarmhärtigt i såret på läppen, han tvingar kvar paketet och sluter ögonen hårt.

Chuck Norris skulle aldrig gråta, tänker han och dricker tills det är tomt.