Mitt i spelningen börjar det regna. Inte mycket, men i alla fall så att paraplyer fälls upp och folk tar fram sina ponchos de köpt för tjugo kronor styck i t-shirtståndet. Henrik Berggren skriker when we were winning så att hatten han har på sig nästan faller av.
Det är Broder Daniels sista spelning någonsin. Framför dem står ett oformligt hav av människor och gungar i takt till det strida gitarrspelet. Det är som om fotbollsramsor flytt från läktaren och hamnat i en källarlokal, alla sjunger med, ingen kan sjunga. Minst av allt Henrik Berggren. Men det är punk och pop och hjärta. Kameror zoomar in flickorna längst fram, vars pandasmink letar sig till mungiporna tillsammans med hulkna tårar.
Tidigare spelade Nick Cave med sitt Grinderman. Det måste vara en timme sedan han gick av scenen. Man kan inte nog undra vad han tycker om det här. Sitter han där bak och lyssnar? Det är minst tre gånger så många människor som på hans spelning, han är ju ändå Nick Cave, och så får han höra det här. Fotbollsramsor om ensamhet i baktakt med falsksång. Det gungar så friskt.
Efter att de på skilda håll efterfestat sina spelningar kommer Nick Cave & co stadigt gå till hotellet och lägga sig. Broder Daniel kommer ligga utspridda över Göteborg, utsupna.
Henrik Berggren avslutar konserten med solosång. Regnet avtar och publiken stampar i leran till hans ackordbyten. Frank Fernando drar luvan av sin poncho och ser sig omkring. Åt alla håll guppar ansikten, några med tårar. Det här är Broder Daniels sista spelning. Luva efter luva dras av. Innan Henrik Berggren går av scenen kallar han publiken för sina barn.
Som om han vore Morrissey.
Det är han inte. Han är inte ens i närheten av Nick Cave. Men avslutar storstilat, det gör han. Och han drar tre gånger så många människor Nick Cave, i alla fall i ett regnigt Göteborg. Imorgon är det över för honom. Kanske kommer han då att nynna when we were winning för sig själv på spårvagnen hem. I CV:t kan han ändå skriva pophistoria.
Med handen i ett taksnöre. When we were winning.
lördag 9 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar