Han har väntat så länge.
Förfest och Frank Fernando tar en klunk av sitt vita vin. De kollar på Youtube. Aimee Mann och Luke Skywalker. De söker på allt, musik blandas med vin och dans.
Frank Fernando sveper sitt glas och tar mod till sig, skriver in Sizzla i sökfältet och där är den: Sizzla take on homosexuals. Han har väntat så länge, Sizzla är ju en av de stora. Hur ska nu det här gå? Han har inte vågat trycka fram den tidigare, hur han ska parera om Sizzla ger uttryck för hat vet han inte.
Sizzla är ju så jävla bra.
Åh, han vill ju att han ska säga något bra.
Klippet laddar upp och där står han på en mörk scen och mellansnackar. ’We hate them faggots’ säger han tydligare än han sjunger.
Besviket fyller Frank Fernando sitt vinglas och tar en klunk. Publiken protesterar. 'We hate them lesbians too' och Sizzla börjar skratta. Lite så där urskuldande som människor gör när de inte har fler argument. Hade han inte väntat sig mothugg?
Och varför säger han så? Är det för att det egentligen ska vara sexigt när kvinnor hånglar naket? Sizzla måste poängtera att han hatar det också, även om han säkert gärna skulle se några av dem hångla över en spermswap. Det hörs i skrattet.
Anledningen till att just Sizzla var så bra är ju att Frank Fernando aldrig hört honom sjunga om homosexuella, inte en gång har han hört ord som butty-boy eller faggot-rage. Sizzla stod ju ut från den förhatliga raggan som är så svår att inte tycka om.
Men så står han där.
We hate them faggots.
Tydligare än så blir det inte.
We hate them lesbians.
När han står där, på den mörka scenen, och böjer sig bak i ett fegt skratt.
När han gör det slår han mot Frank Fernandos familj.
I den stunden gör Frank Fernando slut med honom. Man kan inte älska någon som inte kan känna kärlek. Precis som när man ser en tjusig tjej och bara vill ruska om henne för att hon är så fin. Så lär man känna henne och hon är alldeles tråkig och inte har några drömmar. Eller ställer sig upp och gör ett sieg heil. Då vill man inte ruska längre.
Sizzla kan dö. Frank Fernando hade trott att han var bättre än så. Musiken falnar. Alla de gånger han kört med fönstren nedvevade i gassande sol och skrikit as Jah was in the beginning suddas bort.
Familj är viktigare än musik.
Sizzla kan dö.
måndag 4 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar