Höga fotvalv ger ingen löpare

’Oj, vilka höga fotvalv du har.’ Den blonde gästen som spenderat natten hemma hos Frank Fernando och Lizzie stirrar förundrat på Frank Fernandos bara fötter som vilar i Lizzies knä. Frank Fernando börjar fnissa, det var oväntat. ’Vet du att det inte finns någon framgångsrik löpare som har höga fotvalv?’ fortsätter den blonde gästen.

’Då får jag väl hitta en annan pensionsförsäkring’ skrattar Frank Fernando.

Storsjöyrans sista dag har passerat. På frukostbordet står vaniljyoghurt och äggröra, ingen dricker kaffe bortsett från Frank Fernando. Nattens ölburkar är ursköljda och står uppochnedvända i diskhon. Vaxduken har korvat sig lite i ena hörnet. Den blonde gästen tar en stor tugga ägg och sneglar mot Sparvens rödögda petande i juiceglaset.

’Klart Sparven måste knulla’ hade Lizzie sagt efter Håkan Hellström. ’Vi bjuder till efterfest, sen drar vi oss tillbaka.’ Vigt dansade hon genom folkmassan och det strilande regnet, Frank Fernando hade svårigheter att följa med, hela tiden stannades han upp av människor i vägen. Först hörde han inte, Håkan Hellström hade varit så bra, alla hade dansat i regnet.

Plaskande tog de sig genom utgången och gick med långa steg hem. ’Klart Sparven måste knulla’ upprepade Frank Fernando när de passerade Coop Forum och han insåg att den blonde killen som Sparven hållit i handen till Kärlek är ett brev skickat tusen gånger gick några steg bakom honom. ’Vad tyckte du var bäst på yran?’ frågade han honom.

’Kent.’

Lizzie sprang iväg en bit. Jämfota stänkte hon upp vatten över en reklampratare som vajade i vinden. Kassler tjugonio kronor kilot. Svart text på vit botten. Versaler.

’Själv då’ frågade den blonde.

Frank Fernando stannade upp vid skyltfönstret och drog med handen genom håret, skulle han tagit läppstift? ’Kent var bra, men jag har ingen historia med dem. Jag gillade Lykke Li, cool tjej. Hästpojken och Florence Valentin hade en jävla energi. Vi såg två låtar med ett tvåmannaband som hette Wildbirds and Peacedrums, de spelade trummor samtidigt och tjejen sjöng som om hon drömde. Håkan var bäst.’

’Jag gillade Winnerbäck.’

Lizzie och Sparven hade hunnit en bit framför dem, den blonde tittade oroligt efter dem. Frank Fernando tog sats och började springa, Conversen klapprade mot den fuktiga marken. Farten nyktrade. Vinden i ansiktet gav en känsla av snabbhet.

’Får jag ta det sista?’ Den blonde gästen viftar med paketet vaniljyoghurt mot de andra. Efter att ha försäkrat sig om att det är okej, trycker han ut tjock yoghurt i skålen med ett pruttande ljud. Malande börjar han äta. Han ser trött ut, de hade inte stigit upp förrän tolv.

’Du är läkare va?’ frågar Frank Fernando.

’AT’ svarar han snabbt med yoghurt i munnen.

’Är det därför du vet om det där om hålfötterna?’

’Antar det.’ Den blonde gästen drar med skeden i skålens botten. Samma regn som när de gick hem smattrar mot rutan. 'Du kan vara bra på att springa, men du kommer att skada dig om du tränar som en elitidrottsman.'