En fest för de snygga

’På vårt bröllop ska bara snygga människor få komma.’

I bakgrunden någon grunge från deras ungdom. Det är mörkt och det enda sken som lyser upp hennes ansikte är en blågrön lanterna vilket får henne att se omlevande ut. En rosa topp har pressat upp brösten nästan till hakan – ska det ta fokus från hennes ansikte? Hon är kort och fyrkantig, benen är så korta att de knappt syns.

’Har han friat än då?’

Hon lyfter upp handen och pekar med ringfingret. Där sitter en diamantblaffa på tjock guldbotten. Hon ser sig om och böjer fram huvudet mot honom och viskar. ’Sjuttiofemtusen.’ Hon ler och det får henne att se ganska söt ut.

Frank Fernando tar mod till sig och frågar: ’Hur ska kriterierna se ut? På de snygga människorna alltså?’

Som om hon inte förstår frågan lutar hon tillbaka huvudet igen och gör en Ricki Lake-viftning med huvudet. Hennes blick fastnar på någonting bakom Frank Fernando. Hon tar en klunk vin och ler igen – tänderna är mörkt blå vilket framhäver intrycket av omlevande. ’Fan, Frank. Har du ingen känsla för stil. Muskler vet du. Vältränade. Fita.’

’Sa du fitta?’

Hon ignorerar honom. ’Sen måste de ha märkeskläder. Jag ska hyra en person som kollar i kragen på allas kavajer att det inte är håemm. Det ska minst vara Tiger. Men det är klart, sånt ser man ju. Behöver nog inte hyra någon.’

Frank Fernando höjer sitt glas mot hennes. ’Vi skålar för det, för ert bröllop. Jag vet inte om jag är snygg nog att bli bjuden men säkert är att du kommer att sticka ut om ni bara bjuder snygga.’

’Tack det var snällt sagt. Och självklart är du bjuden. Kunde pumpa dom dära biceps lite bara först, eller vad?’