tisdag 20 maj 2008

Yakuza gogo

Mörkt blåklädd och andfådd jagar den mustaschprydde polismannen en mörkhyad skurk genom trädgårdar i villakvarteret. Pistolen är dragen, ögonen lyser i mörkret. Man riktigt ser hur han längtar efter att få använda den. Lyckligtvis försöker skurken gömma sig i en buske. Där polisen brister i kondition vinner han i erfarenhet. Han vet precis vart han ska leta. Han har varit med förr. Han har jagat irrande småbrottslingar förr.

Distans mellan fyrtio och tvåhundra meter – svårt att säga från tevesoffan på andra sidan jorden. Polisen är så andfådd att han knappt kan läsa upp de medborgerliga rättigheterna. ’You… have… the… right… to…’ och så tystnad. Han viker sig dubbel och tar sig för mjälten. Fortfarande med pistolen riktad mot busken. Med skrämt uppspärrade ögon tittar skurken på honom. Pupiller som tallrikar. Kunde han tänka klart skulle han ångra att han bara inte fortsatte springa. Tjugofem meter till och polisen hade fått hjärtinfarkt.

Jävla fetto. Är det den fjanten som ska upprätta lag och ordning? Man kan riktigt se hur svetten oljar sig över huden, rikligt uppblandad med transfetter och eftermiddagsöl framför teven. Fortfarande andfådd blir han intervjuad efter det att skurken handfängslats och blivit nedtryckt med huvudet i kanten på taket av bilen. Självgott menar polisen, nu med mörka tefat under armarna, att skurkar inte har en chans mot en man som han. Snart drar han väl upp skjortknapparna och visar ett upprakat stålmannenmärke i brösthåret. Skjuter ett skott i luften och skriker yeehaah.

I was born in the blazing saddle of the rodeo. Da dum da dum dum.

Visst, han kunde fånga en korkad kille uppfnattad på crack. Killen hade ju knappt styrfart. Trodde antagligen att busken var en solkrans av kärlek och glömde av att han var jagad. Men vad ska den feta polisen göra när Yakuzan kommer med ryggtatueringar och amputerade fingrar? Eller Aum shinrikyo, galningarna som kastade sarin i tunnelbanan i Tokyo? De stackars japanerna var ju redan munskyddade mot Sars, vem har sett en amerikan med munskydd? De skulle hinna döda hela västkusten innan den här polismannen ens hinner kasta sockermunken och öppna bildörren.

Tur för dem att de flesta sekter i Amerika varit inriktade på kollektivt självmord. Och att det fanns brandmän i New York. De hade i alla fall tränat landbandy.

’Döm inte hunden efter håren’ säger Boris. ’Alla poliser är ju inte som han.’

’I det här programmet är de det. Är inte det representativt menar du?’ Frank Fernando korsar armarna.

Boris tar en sked glass. ’Det är eftermiddagsteve. Har du inte sett the Wire? Det är så de funkar på riktigt, snuthäck of the states.’

’Konstigt då att det är det här som kallas dokumentär. Go Yakuza.’

’Gogo Yakuza.’

Frank Fernando ställer sig upp och börjar dansa Doing the Yakuza gogo. Boris slänger glasskeden i soffan och följer med. När Boris flickvän kommer hem ligger de utmattade i soffan. Det tog på krafterna mer än vad man kunde tro.

2 kommentarer:

Anonym sa...

What did I miss?

Frank Fernando sa...

Maybe You miss me. /FF