Kackerlackan

La Cucharacha. Kackerlackan. Ett hål i väggen. Saloondörrar. Frank Fernando har läst om sådana här ställen. Dit bara män får gå. Skumma barer som bara serverar tequila där svartmuskiga män jämför kolvarna på sina pistoler och vem som våldtagit flest kvinnor. Det ska tydligen kunna gå vilt till, mord förekommer, slagsmål är legio.

Från andra sidan gatan betraktar han stället. Det regnar. Han tar några steg ut i gatan, en grön taxibil kör nästan på honom. Han backar tillbaka, tveksam till om han alls vågar gå in på La Cucharacha. Vad kan han vänta sig? Sitter där hundra uppradade mexikanska män i sombrero och yviga mustascher med handen redo att snabbt dra pistolen från hölstret? Kommer sorlet att hastigt dö när han stiger in som den förste vita man att sätta sin fot där? Kommer de skjuta honom?

Frank Fernando bestämmer sig för att inte gå in till puben. Livet är honom alltför kärt. Han går ett kvarter men stannar upp. Ångrar sig. För i helvete. Det är väl klart att han ska gå till puben. Med snabbt beslutsamma steg går han tillbaka till hålet i väggen, slår upp saloondörrarna och kliver in.

En bartender kisar blygt åt ljuset från utsidan. I övrigt är puben obefolkad. 'Una cerveza por favor' säger Frank Fernando blygt. Bartendern drar snabbt fram en corona, drar av kapsylen och blåser sig i mustaschen.

Senare på kvällen lägger han sig på sängen i sitt hotellrum som ser ut som ett fängelse. Han är lite full. Rummet har inga fönster, dörren är gallerförsedd. Mot en vägg står ett handfat i smutsig metall. Bortsett från sängen är handfatet det enda möblemanget i rummet. Över golvet kravlar några kackerlackor. Spretar med spröten.

Frank Fernando tar upp listan över saker att göra. Nummer tre: gå till mexikansk herrpub. Avbockad.