När Frank Fernando vaknar är känslan av storslagenhet förbytt i förslagenhet. Frank Fernando har vaknat flera gånger under natten, i ryggslutet känner han av ett dovt surr. Om han känner efter har han nog lite ont i halsen. Han känner sig svag.
Efter frukosten tar han sjuans spårvagn till slottskogen tillsammans med Sheriffen och Sheriffens flickvän. De verkar också lite molokna, försöker skratta bort ångesten. Talar om Dextrosol och skavsårsplåster, löpsteg och mellantider. Med trötta steg går de in till tältet där man hämtar nummerlappar. Frank Fernando känner sig lite yr, läser trögt på skyltarna som ska ta honom till rätt ställe. Där står Yanick Tregaro. Den Yanick Tregaro. Han letar fram Frank Fernandos nummerlapp, skiner upp i ett solbränt och friskt leende.
'Lycka till Frank Fernando' säger han och lämnar över lappen.
Ångesten är bortblåst. Yanick har blåst in nya krafter i Frank Fernando. Som en blåsbälg. Han blir sig stor, oövervinnerlig. Han har fått Yanick Tregaros förtroende. Det ska han inte svika. Känner sig lite som Kajsa Bergqvist.
I Köptältet köper Frank Fernando en blå springoverall. Det känns bra nu. Fuck You ondska.
Låtar att lyssna på under varvet:
* Run to the hills - Iron Maiden
* Long distance runner - Promoe
* Born to run - Bruce Springsteen
* Allt med Run DMC
lördag 17 maj 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar