Frank Fernando lägger sig i soffan framför No country for old men. Nedladdad förstås – det är så man gör det nu för tiden. Filmen visas ju fortfarande på bio för tusan, så han får lite dåligt samvete. Filmen påverkar honom. Lite som att knulla. Fantastiskt till en början, sedan prestationsberoende. Han måste hålla humöret uppe och koncentrera sig för att kunna hänga med. Och det är först när han inser att han tränger in inuti en annan människa som det blir otäckt. Han känner sig som en kniv som sticker och sticker. Att vara inuti en annan människa kan gå honom på nerverna. Var det verkligen så Gud tänkte när Han skapade oss? Ville Han verkligen klyva vissa av oss i två? Ville Han att vi skulle känna sådan empati med sheriffen, dennes brister till trots, att vi skulle bita av oss naglarna i väntan på upprättelse? När den onde killen med frisyr från 1950 skjuter ner knarkhandlare på motellet där sheriffen gömmer sig i rummet bredvid kommer den kymiga känslan av närvaro.
Självklart har Frank Fernando inte laddat ner filmen själv. Dels har han inte tillräcklig bandbredd, dels skulle han aldrig våga. Folk åker ju fast, får betala gastronomiska summor i böter. Det är det inte värt. Någon har gjort den här filmen för att tjäna pengar på sin konstnärliga yttring. Nej, filmen har han fått av sin polare Boris. Boris är ingen dealer så, men laddar ner det mesta. Frank får en och annan dvd-skiva av Boris. Till en början försökte han tacka nej, men när de där dvd-skivorna började innehålla filmer som skulle kosta hundra spänn och en ledig kväll att gå och se ändrade han sig.
Ingen kan koppla Frank Fernando till detta.
Nedladdning är förstås också lite som att knulla. När den rätte kommer är det svårt att säga nej, oavsett vilka moraliska principer man stipulerat. Några ögonblick innan Frank Fernando somnar stänger han av filmen. Han låtsas att han aldrig haft den i sin ägo. Han försöker tänka vackra tankar, sådana om kvinnor i tyllkjol och klapprande barfotafötter som springer över blommande ängar på jakt efter den vackraste buketten.
Man ska inte äga mer än vad man kan ta med sig upp i ett träd, sade Rousseau. Gäller det även erfarenheter? Gäller det även upplevelser?
När Frank Fernando somnar har han redan knullat kvinnorna i tyllkjol. De halvfärdiga buketterna ligger utspridda på marken. Nöjd sluter han ögonlocken och inväntar att en ny sol väcker honom med sitt ljus. Han tackar Gud för att han lever. Han tackar Gud för att Han ännu inte straffat honom.
lördag 10 maj 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar