En sträng energi

Energi. Små partiklar som gnager innanför huden. Nästan som amfetaminstinn väntar Frank Fernando på att tvätten ska torka så att han kan få vika ihop den. Det är åka-bil-kväll och Frank Fernando önskar att han inte tagit den där whiskyn med Boris. Att köra under gatlyktorna till Behind the Wheel skulle göra underverk för Håkan Hellström-sprattlandet som ligger som en hinna i låren. Ingen är vaken, ingen kan köra honom. Han luktar på handen, den doftar Lizzie och tungkyss. Men ingen där som möter hans tunga.

En vän en bil. Återigen Håkan Hellström.

Allt är energi. I Brian Greenes Ett utsökt universum analyseras hela världen ner till minsta beståndsdel. Och beståndsdelarna är små små strängar som virvlar fram, kommunicerar med varandra genom att gnida sig mot fetstora molekyler. Ljudet från friktionen får dem att dansa och dansen är det vi ser. Vår perception. En sträng som viker av från sin uppgift och det blir ett sår i perceptionen. Teoretiskt får de ibland för sig annat, strängarna. Tänk dig att du studsar en boll mot en vägg. Enligt teorin finns risk att den plötsligt passerar genom väggen istället för att studsa tillbaka. Sannolikheten är utsökt liten, eftersom det innebär att väldigt många strängar samtidigt ska komma på att de inte längre vill spela andrafiol, men den finns där precis som sannolikheten att den fula tjocka tjejen i högstadiet plötsligt ska släppa ut håret, kasta glasögonen och bli sexgudinna. Och ligga med dig.

Man litar liksom på universums stabilitet. Till syvende och sist strängarnas stabilitet. Det är vad man gör. Om strängarna, och för all del molekylerna, atomerna, skulle få för sig att ta rast en stund, eller kanske förverkliga sig själva, skulle vad som helst kunna hända. Och med det menas verkligen vad som helst. Det finns inte ord för det för orden skulle tappa betydelse så fort det hände. Kanske borde vi luta oss tillbaka en sekund och utbringa en skål för alla dessa små vibrerande pyttingar. Tack för att ni gör ert jobb. Tack för att vi får möjlighet att förutspå händelser. Ert ständiga vibrerande är förutsägbar energi.

Men just nu bor energin i Frank Fernando. Strängarna under Frank Fernandos hud spelar samba för idag är dagen ännu inte slut. Han är Rio del Janeiro. Strängar i string dansar rumba i hela kroppen. Hur gärna vill han inte att de bara ska stämpla ut för dagen och gå hem till frugan? Ta ett glas vin och lägga sig.

Frank Fernando sträcker återigen ut tungan i mörkret och sluter ögonen. Utanför har solen gått ner för länge sedan. Ingen ser honom. I mörkret Pretty Vacant och Frank tar av sig på överkroppen. Dansar.