Jägaren

Det är sommarens sista dag om man ska tro tidningarna. I panik springer Frank Fernando ut för att sola sin likbleka kropp, något som tidigare inte känts viktigt alls är helt plötsligt angeläget. Han lägger ut en filt på gräsmattan, ställer upp en stol och lägger fram korsord och en bok. Med ryggen mot solen börjar han bränna bort finnar och snusk från nacken och nedåt. Snart faller svettdroppar ner från hakan och sugs in mellan pärmarna på boken. Det är olidligt varmt.

Att bry sig om något så förgängligt som solbränna är underligt, i alla fall i ett årstidsfluktuerande land som Sverige. Färgen kommer ju att försvinna lika snabbt som den infinner sig, kommer bara att öppna dörren och gå ut igen som en gäst på en bar som tagit några brännande supar. Hade Frank Fernando bott i LA skulle det vara mer relevant, där går solen aldrig ner. Där tar sommaren aldrig slut.

Men det är viktigt att se ut som att man gillar att vara utomhus, intalar Frank Fernando sig själv. Vad ska de tro på jobbet om han kommer tillbaka blekare än när han åkte? Långt där inne i hans kropp bor en jägare, en utomhussjäl som vandrar genom skogen och ensamseglar till Tokyo, som rider på svallande vågor och äter rå fisk med händerna. Även om jägaren sällan visar sig, är det viktigt att ge sken av att han faktiskt har dragit ut på jakt.

Från centrum hörs de första ljuden av kvällens yra, redan fulla ungdomar strövar över gatorna med klapprande fötter. Det är Storsjöyra i Östersund och ikväll ska Frank Fernando gå på konsert. I kylen har han två flaskor vitt vin, solen står fortfarande högt, ingenting kommer kunna gå fel. Han ska se Joel Alme och Florence Valentin. Kanske ska han se Kent, men de spelar samtidigt som Hästpojken. Självklart ska han se Blondie och låta sig sprayas av det åttiotal som behagligt kommer att falla över staden.

Frank Fernando sätter sig i stolen och lutar sig bakåt. Hans ben har somnat efter att ha suttit i skräddarställning, myror springer längs blodådrorna. En timme till bara. Ikväll ska jägaren ut på yran. Hand i hand med Lizzie är han redo att bli beundrad och hyllad. Solbrännan må vara förgänglig, men ikväll kommer den att accentuera hans skönhet. Ikväll, i alla fall för en kväll.