Ingen getingsommar

Bullmitten ligger på tungan. men ett ilsket surrande får honom att reagera precis när han trycker den mot gommen. Han fräser rakt över byxorna och bordet, bullmitten studsar svampaktigt mot altanens träribbor. En lätt tuggad geting studsar hårdare.

Han drar efter andan. Lättnaden sprider en söt doft.

Med en servett pillar han upp getingen på bordet, den verkar inte vara skadad, bara omtöcknad. Hans mamma kommer med saft där getingar redan har drunknat. Guppande lik i söta bubblor.

Längs benen ligger en hinna av bullspott. Under en bit pärlsocker kliar ett bromsbett som han ansträngt sig att inte klia sönder. Han skrattar till. Getingen ligger på rygg, med snabeln nosar den efter pärlsockrets nektar.

’Getingsommar på min ära’ säger han. ’Jag höll på att bli stungen i munnen.’

’Det här är ingen getingsommar’ svarar hon och viftar med sin lediga hand. ’Det är bara en sommar med getingar.’

Han tar upp bullmitten från altangolvet och lägger den bredvid den omtöcknade getingen. Lite ledsen inser han att han inte längre vill ha den. Han som sparat det godaste till sist.