Den kala lokalen är kylig trots att solen skiner in genom fönstren, på några väggar hänger landstingskonst. I en rullstol på ena kortsidan sitter mormor med nerböjt huvud, på tallriken framför henne ligger en halvt uppäten bit smörgåstårta. De tjocka glasögonen hänger lite snett, det vita håret är kortklippt men nypermanentat.
Släktingar och vänner är samlade längs bordets långsidor, Frank Fernando räknar till tjugosex stycken. Med honom och Lizzie blir de tjugoåtta. Bredvid dem dignar presentbordet av blommor och polkagrisar, mormors enda last. Frank Fernando har knappt sett henne utan en polkagris i munnen. Skulle hon druckit alkohol istället skulle hon nog vara inne på sin tredje eller fjärde levertransplantation vid det här laget.
’Grattis på nittioårsdagen’ säger Lizzies mamma och höjer sitt glas. Mormor tittar upp, sträcker sig efter saftglaset. Med spröd stämma tar Lizzies mamma ton, ja må hon leva, de andra fyller i. Någon harklar sig när de kommer till ’…uti hundrade år.’
Fel låt. Döden tittar fram bakom en hibiskus.
Glaset är mörkt av stark saft i mormors hand. Hon ler åt de olika stämmorna och tar en klunk när de skålat klart. ’Tack så mycket kära ni’ säger hon och tittar runt rummet. ’Tack för att ni kom hit idag. Det ska gubbarna och kärringarna på avdelningen få höra.’
Hennes man dog på sextiotalet, sedan dess har hon klarat sig själv. Frank Fernando hisnar inför tanken att hon levt utan kroppslig närhet under nästan dubbla hans livstid. Eller har hon det? Ibland flinar hon hemlighetsfullt.
Han skulle vilja fråga mormor om hon tänker på döden. Om hon är rädd. Istället pratar han om vädret med en gubbe som tittar åt ett annat håll. När han slutar prata reagerar gubben inte. Kanske är det skönare med tystnad?
Lizzies mamma hjälper mormor på toaletten. Efteråt orkar hon inte gå tillbaka till kalaset. Frank Fernando och Lizzie går till hennes rum för att säga adjö innan de går hem. ’Hade du roligt?’ frågar Frank Fernando och lutar sig fram mot henne. Hon sover nästan. Med halvslutna ögon nickar hon långsamt, han hoppas att hon menar det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
jag kollar varje dag nu for att se den bistra sanningen om huruvida du har varit pa nat annat kalas an det pa hemmet.... fast kanske har du inte vaknat an efter "bookslut", eller sa var de lite snarlika.. kul att kommentera i alla fall, det har jag inte gjort forut-tom hittat pa ett kommentarnamn, fast det kanske inte e sa coolt.. puss o kram polandstjejen
HALLÅ! FRANK, VAR ÄR DU?
Skicka en kommentar