Selektiv åderlåtning

Det surrar av springet från sjuksköterskor. Några regnstänk på de platinagrå fönsterrutorna genererar samtal. Det och att en ung kille i hörnstolen verkar lite väl blek – kommer inte han att svimma snart, han är ju alldeles hålögd? Frank Fernando försöker koncentrera sig på boken han har med sig. Ena armen är uppkopplad mot en gigantisk maskin som separerar rött från vitt. Det röda pumpas tillbaka i armen med jämna mellanrum, det vita hamnar i en plastpåse och är egentligen inte alls vitt, snarare gult. Som piss. Han jämför färgen med sina grannar, hans är mörkast. Fan, det får honom att känna sig ofräsch.

Blicken far hela tiden till personen i hörnet. Frank Fernando väntar på att något ska hända. Det ligger lite i luften, en spänd förväntan. Och visst, snart kräks killen rakt över skjortan. Surret från sjuksköterskorna accelererar. Frank Fernando himlar med ögonen mot en tjej som sitter mittemot honom. Hon visar tandköttet när hon besvarar hans gest med ett leende.

Egentligen borde han inte lämna blodplasma. Frågorna den trötta sjuksköterska ställer till honom när han, indragen i ett klaustrofobiskt rum, intervjuas för att se huruvida han är lämplig är allt annat än moderna.

’Har du någon homosexuell erfarenhet?’

’Känner du någon som är homosexuell?’

’Har du genomfört ett oskyddat analt samlag?’

Jävligt privata frågor. Sjuksköterskan genomgår uppenbart någon typ av anal fas.

Frank Fernando förvånas över hur sorgligt efterbliven sjukvården är. Vad har homosexualitet med blodgivning att göra? Risken för hiv-smitta, svarar den trötta sköterskan. Det märks att hon fått frågan förr. Hon tydliggör inte mer än så.

På åttiotalet var det kanske övervägande homosexuella som var smittade men idag är det klar övervikt heteroslynglar. Det har Frank Fernando hört på radio. Orsak: 1) Heteroslynglar ligger med allt de ser. 2) Heteroslynglar ligger ofta. 3) Heteroslynglar skyddar sig inte för de tror att man kan bota aids. Fan, man kan tro att det är Sodom & Gomorra där ute.

Homosexuella däremot verkar har lärt sig sin läxa efter två dystra decennier i topp på Saturdays most infected-listan. Hur mycket de ligger med varandra vet inte Frank Fernando, det pratas det aldrig om på radio, men när de ligger tyder trenderna på att de gör det med papperet på, så att säga.

Och om det nu är en blodgivare som är smittad kunde kanske aidsbacillerna tränga fram till operationsbordet någon gång på åttiotalet, men sedan dess vill Frank Fernando tro att det har skett en utveckling. Sedan åttiotalet har den globala medeltemperaturen ökat med noll komma två grader, det ligger en i-pod och mobiltelefon i var mans ficka och Cher har sjungit genom en dosa som gjorde att hon lät som en robot. Utveckling, för tusan.

Kunskap om riskgrupper för sexuellt överförbara sjukdomar borde någon gång under dessa decennier ha nått innanför sjukhusens betongväggar. Så varför får då heterosexuella lämna blod men inte homosexuella? Borde det inte vara tvärtom? Eller ska bara asexuella få lämna? – Frank Fernando ler åt tanken på tusentals eunucker i tygkalsong och arabsabel som köar till sjukhusfoajen – och visst ska de väl ändå testa blodet? För hur ska de kunna veta att Frank Fernando inte haft oskyddad analsex sedan intervjun?

Bara för att man säger att man inte är bög behöver väl inte det betyda att man inte är öppen för lite nya erfarenheter?

Frank Fernando vill göra en skylt och demonstrera framför sjukhuset. Han vill hävda att han bara kan tänka sig Peter Jöbacks blod om han måste opereras.

Ändå ligger han här uppfläkt för åderlåtning. Nåja, hundra spänn i värdecheckar och möjligheten att äta sig mätt på smörgåsar är faktiskt inte så dåligt. Dessutom är det så att om nu sjukhuset exkluderar tio procent av sitt produktionsunderlag finns det ju anledning att faktiskt lämna lite till de behövande. Kamma luggen över flinten.

Men någonting måste han göra för att visa sitt missnöje.

När sjuksköterskorna vänder honom ryggen för att ta hand om den hålögde killen med spyor på magen fiskar han snabbt upp snus från fickan. Nöjd stoppar han en pris under läppen, samtidigt som han sneglar på skylten som proklamerar snusförbud under lämning. Att göra just det är kanske inte en helt tydlig protestaktion, men det får det att pirra lite i magen. I alla fall för en stund.

Lite yr i huvudet börjar han nynna på Freedom av George Michael.

Oh Oh Freeeedom.