Wayne Coyne står vid fönstret och tittar på trafiken som far förbi. Trots att han har helskägg ser han lite sunkigt orakad ut. Han röker en cigarett och blåser rökringar som ringlar sig genom rummet, stannar upp innan de löser upp.
’Vet du att Victoria Beckham, Posh Spice du vet, inte kan tänka om hon inte har på sig högklackat? Läste det i Q’ Rösten är morgonrosslig fastän det är sen eftermiddag, solen skuggar gropar i hans ansikte. Han fimpar cigaretten i en blomkruka och sätter sig ner på en pall. En pungkula hänger fram ur de amerikanskt vida boxershortsen. ’Antar att hon har hjärnsensorer i hälarna. Ha ha.’
Frank Fernando går fram till Wayne Coyne och böjer sig ner. Kramar om honom. ’Jag tycker så mycket om dig Wayne, vill bara att du ska veta det. Tack för att du kommit hit och vill vara min livscoach.’
Wayne Coyne lägger en hand på Frank Fernandos axel. Låter den ligga där, tungt. ’Frank för helvete. Du ska få ett tips. Du ska få en anekdot från verkligheten. Tycker du ibland att du är bättre än andra?’
En oanmäld tår ringlar sig nedför Frank Fernandos kind. Den överraskar honom. ’Ibland.’
’Behåll den känslan. Annars kommer du aldrig att överleva där ute. Du måste leva genom att tro på dig själv och vad du åstadkommer. Det är lite som Yazz, minns du henne? Hon hade en hit på nittiotalet med The only way is up.’
Wayne Coyne sjunger refrängen. Han gör det bra. Spröd falsett.
’Hon hade en kris efter att hon insåg att hon bara var ett one-hit-wonder-child. Hon sade att när det var som jävligast, hon hade liksom testat allt utom kristendomen och LSD, lade hon en bibel under huvudkudden och blev uppfylld av ett slags lugnande flöde. Innan hade hon försökt läsa bibeln, men inte riktigt hajat. Det räckte med att ha den under kudden, förstår du?’
’Nej inte riktigt.’
’Hon insåg sina begränsningar och lät Guds kärlek komma på det sätt hon klarade. Hon fattade inte boken, så hon lade den under kudden. Det funkade. Hon kommer snart ut med en ny skiva för övrigt.’
Frank Fernando ställer sig upp och går fram till fönstret. Bilarna på gatan nedanför spyr ut avgaser. En blå fågel har byggt ett bo på hustaket på andra sidan gatan. ’Väljer man vad man vill se är livet ganska vackert’ säger Frank Fernando tyst. Nästan för sig själv. Wayne Coyne tänder en cigarett. Blåser en rökring som omfamnar Frank Fernando.
Som en kram.
Frank Fernando försöker fånga den, men den löses upp. Det slutar med att han kramar sig själv. Så flyktig. Precis som livet självt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
så vi är alla one-hit-wonders. förutsättningarna är tydliga, regler är otydliga. vi får en chans att spela vår fela, och det gäller att spela den bra. jag får en klump i magen. har mr coyne rätt, har siddharta fel. jag säger som laman: "om du inte kan göra gott - undvik i alla fall att skada någon."
/sheriffen
Laman kan vara lika vis som Wayne Coyne.
Eller för att citera Sebastien Tellier: "Det händer att jag och min flickvän /.../ tar flyget till Milano, för att därifrån sedan ta bilen upp till Gardasjön bara för att knulla i ett par dagar."
Skicka en kommentar