Varje veckoslut börjar med drömmen om storvinst. Fyrtiosex kronor som väntar på att bytas ut mot fyrtiosex miljoner. Frank Fernando dricker sitt glas vita vin och väntar vid telefonluren på det där telefonsamtalet som ska göra honom snuskigt rik. Hittills har det inte kommit. Någon vecka har han vunnit tillbaka insatsen, en annan vecka halva insatsen. Oftast har han inte vunnit någonting bortsett från vitt vin och förväntan. Det borde vara hans tur nu.
När han vinner ska han tatuera sig. Ett ankare på underarmen. Precis som Karl-Alfred. Sen ska han flytta till Vancouver och åka taxi mellan barerna. Leva på spenat och strawberry daiquiris.
Studenternas körsång ljuder genom det öppna fönstret. Femton-tjugo personer som tillsammans skapar en öronbedövande ljudmassa. Frank Fernando lutar sig ut för att se dem. De ser lyriska ut. Vad är det med körsång som gör att man måste sjunga i slow-motion och se ut som att man sett Gud? Frank Fernando önskar att han bara kunde lägga på luren. Kay Pollack skapade ett monster med sin Så som i himmelen. Jävla gubbe. Hela svenska folket gick man ur huse och prisade körsång som ett sätt att leva. Är han medveten om vad han gjorde? Tänk alla dessa människor som rödgråtna lämnade biograferna alldeles uppfyllda av kärlek till den misshandlade hustrun som bröt sig loss. Genom körsång.
Ingen polisanmälan. Ingen Kung Fu.
Körsång.
Och den galna Micke Nyqvist som dundrar huvudet blodigt i ett element efter att ha upplevt den vackraste körsången sedan Sovjettiden. Det är ju för fan mord.
Den misshandlade hustrun då? Hon står där vajande med from upplyst blick och skiter fullkomligt i att han inte dyker upp. Oroar sig inte ens. Hon har ju fullt upp med att uppnå fullkomlighet och att med pekfingret i luften nudda Gud.
Frank Fernando stänger fönstret och väljer omsorgsfullt en skiva med the Smiths. Bättre soundtrack till storvinsten får man leta efter. Han höjer volymen så att musiken överröstar studenterna i parken, häller upp kvällens andra glas vita vin och gör sig redo vid telefonen. 'Ikväll kommer det hända' säger han med viskande röst. 'Det känner jag i sommarkvällsluften.'
fredag 6 juni 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar