Utan medhavd matsäck

Det är promenad i skogen och Frank Fernando är ännu bara en liten parvel. Löven prasslar behagligt i sommarbrisen, barnen går på led om två. Alla utom Frank Fernando har på sig gummistövlar och ryggsäck med mellanmål. Jimmy kastar kottar och sten på tjejerna framför sig. De fnittrar och tycker att han är häftig tills Ullis får en sten i huvudet och börjar blöda.

I en glänta är träbänkar och bord uppställda av kommunen. De stannar till för att äta sina mellanmål. Smörgåsar jämförs och Kalle börjar gråta för att hans varma choklad inte längre är varm. Fröken tröstar honom mellan sina bröst, smeker honom varsamt över den blonda kalufsen. Frank Fernando smiter iväg och sätter sig på en sten. Magen kurrar. Han kastar en pinne hårt in i ett buskage, tänker att det är sina föräldrar han träffar. Pinnen träffar över munnen och det börjar blöda. Hur kunde de glömma att det är utflykt idag?

Sju år senare kommer han att gå på sitt livs enda regelrätta dejt. Det är Hells bageri och han bjuder på kanelsnäcka och kaffe trots att det är för sina sista pengar. Hon heter Elina och har kajalstarka ögon, gothkavaj och lugg. Han tycker inte om henne.

Från buskaget hörs ett dovt rytande, inte som ett djur eller ens något levande. Snarare som en kittel som kokat så länge att dess fastbrända innehåll är svart och sotigt. Frank Fernando blir rädd. Drar upp benen.

Nio år senare tar Frank Fernando tåget till London från Brighton. Nu är det han som har kajalstarka ögon och gothkavaj. Han ska se Sisters of Mercy och är lycklig nästan hela vägen dit. Efter konserten träffar han två strippor som arbetar i Soho, de bjuder hem honom och röker hasch. Den snyggare berättar att hon känner Brett Anderson, Frank Fernando tror henne inte. Subtilt försöker han få dem att strippa för honom, men vågar inte vara tydlig nog. Sociala barriärer är tydligen svåra att ta sig över även på andra sidan Kattegatt, trots att ingen här känner honom. Det verkar dessutom som att de blivit polare, inget mer. När Frank Fernando går på toaletten ser han ett foto som sitter uppklistrat på spegeln, där den snyggare står med armarna runt en barbröstad Brett Anderson. De ser kära ut.

'Brett skrev en låt till oss' berättar den snygga tjejen. 'Graffiti girls, den är med som en b-sida på någon singel. Den skrev han efter att vi klottrat hans nakna kropp med spritpenna en natt full av piller och maruijana. Han blev inte arg, istället sniffade vi spritpennan tills den inte luktade någonting längre.'

Frank Fernando reser sig så sakta han bara kan. Om han bara helt ljudlöst kan gå därifrån så kommer antagligen det där som ryter i busken inte att höra honom, låta honom försvinna. Han tar några steg baklänges, trampar på en kvist som bryts och ramlar handlöst. Ljudet av kvisten är öronbedövande och ljudet av hans kropp som tungt faller i marken dånar genom skogen. För en stund tystnar buskaget. Frank Fernando håller andan, ligger helt blick stilla som ett dött djur.

Det märks inte när rytandet drar igång igen, helt plötsligt är det bara där och har så varit en stund. Ljudet är molande och tränger in i hans kropp, slinker in i köttet mellan revbenen. Där naglar det sig fast med fiskkroksnaglar. Frank Fernando vill skrika men vågar inte.

Tretton år senare berättar Lizzie att Layne Staley är död. Han hittades heroin chic och tandlös i en pundarkvart, det var flera timmar efter att han dragit sitt sista andetag. Frank Fernando drar efter andan, det kommer som en total överraskning. Han döljer hur gärna han vill gråta.

Frank Fernando vaknar av att fröken står lutad över honom och baddar honom i pannan med en tops. Hon talar med små bokstäver och de röda läpparna rör sig knappt. Hennes glasögon har halkat ner en bit över nästippen. Frank Fernando lyfter sin hand och tar henne på brösten. Innan hon mjukt flyttar hans händer tycker han sig se ett leende fladdra förbi hennes läppar. Han skulle vilja poängtera hur vacker hon är när hon ler.

Fjorton år senare är Frank Fernando på fest. En kompis syster börjar stöta på honom alldeles uppenbart. Hon ser efterbliven ut och inte ens fyllan gör henne rättvisa. När hon nyper honom i rumpan skriker han nej, precis som man gör till en hund. Han blir arg på henne, för vem tror hon att hon är? Tror hon verkligen att hon kan få njuta av honom?

Fröken har dragit upp Frank Fernando från marken och borstar hans jacka. Hon ler mot honom och berättar en rolig historia som får Frank Fernando att skratta till. Snart är han tillbaka bland de andra. Fröken ger honom en smörgås som hon inte orkar äta upp. Han tar en tugga av den, en salladsflaga dalar ner mot marken. Samtidigt som han tuggar börjar han berätta för fröken vad det är som har hänt, men hon är redan någon annanstans.

Arton år senare dör Frank Fernandos bästa vän. Han bor i Tyskland och jobbar high-class. När han kommer hem till sin lägenhet går han och lägger sig. Snart kommer det att börja brinna i köket. Det är något fel med elen. Hade han tagit en öl till tillsammans med polarna skulle han lurat döden. Istället somnar han in sovande.

Det är först då som rytandet från skogen kommer tillbaka. Den här gången kommer det från köttet mellan Frank Fernandos revben. Hur gärna vill han ändå inte att någon ska kasta någonting hårt i hans mellangärde?