Sömnlös

Galenskapen kryper sig allt närmare utan sömn. Kanske var den aldrig vidare långt borta? Odefinierbar ångest har klätt på Frank Fernando sin pyjamas – riktigt vad ångesten handlar om går inte att säga, kanske är det förgängligheten, kanske var det bara länge sedan han drack ett riktigt gott glas vin. Det ligger ju i själva ordet odefinierbar. Hursomhelst har Frank Fernando sovit mindre än en och en halv timme. Orolig vänder han sig fram och tillbaka i soffan framför teven, så fort han stänger ögonen öppnas de automatiskt igen. Som garageporten vid ICA. Så han försöker fördriva tiden med teve. På natten visas ibland filmer som man verkligen vill se. Det här är inte en sådan natt. Han byter kanal till MTV som självklart visar Insomnia med Faithless. MTV borde spottas i ansiktet.

Utanför ljusnar det med ljusets hastighet. Himlen blinkar till som ett lysrör, så är det ljust.

I en bok han läste för länge sedan utmanade karaktärerna varandra i vem som kunde vara vaken längst. På tredje dygnet började de hallucinera. Kroppen stängde av sig med jämna intervall och de började spontanpowernappa med ögonen öppna, ibland mitt i en mening. En slags självförvållad narkolepsi. Visst skulle det vara intressant att uppleva – kanske är det likvärdigt svamp – men inte dagen före arbetsdag och bokslut. Kanske han är vaken för att han har ångest, men vakenheten ger ytterligare ångest. Moment 22. Skit.

När klockan ringer ställer sig Frank Fernando upp, ruskar på kroppen och går in i duschen. ’En och en halv jävla timme’ upprepar han för sig själv. Han rakar sig inte.

Efter lunch kan Frank Fernando knappt längre hålla ögonen öppna, än mindre koncentrera sig på det gröna excelarket framför sig. Han mår lite illa och det kliar på huden som om han har löss. Typiska knarksyndrom. Bäst att inte klia sig för vad ska folk tro? Allt blod har tagit hissen till magen för att ta hand om lunchen, vilket inte lämnar något blod alls till huvudet. Ett trött huvud utan syresättning är fan meningslöst. Frank Fernando lyfter luren och ringer hem till Wayne Coyne, sin livscoach tidigare nedsänd från Gud i egen hög person. ’Jag är så jävla trött, min vän. Det här går inte, jag måste jobba. Hur ska jag göra?’

Det är tydligt att Wayne Coyne sovit fram till nu. Han sitter tyst en lång stund. Verkar hämta andan. Prasslet från glödande tobak hörs. ’Det finns ett par enkla knep. Så mycket man kan göra. Har du mycket arbete?’

’Ja.’

’Desto bättre. Gå in på toaletten och sätt dig på den med locket nedfällt. Luta huvudet mot handfatet, gärna med en bunt pappersnäsdukar under så att du inte får blåmärken, och blunda sju minuter. Ställ en klocka. Föreställ dig vakenhet. Även om du inte somnar fylls dina chakra med prana. Energi kommer att cirkulera trattliknande runt dig och sugas in i ditt centrala chakra.’

’Ok, det kan jag göra.’

’Sen går du tillbaka till datorn. Du kommer att bli varse en helt ny form av energi. Därefter får du inte ta några raster. Du kommer att behålla energin genom ditt arbete. Kanske till och med ackumulera den. Drick kaffe men drick inte för mycket kaffe.’ Wayne Coyne suckar tungt och lägger på luren utan att säga hej då.

Frank Fernando gör som han blivit tillsagd. Sittande på toalettstolen lutar han huvudet mot en bunt pappersnäsdukar och sluter ögonen. Till en början är det ganska obekvämt, men sakta känner han hur den obekväma ställningen luckras upp och försvinner. Han sitter skräddare svävande över mil efter mil av grönskande fält, där nakna kvinnor skördar gröna strån med skära. En helt igenom vacker syn. Antagligen hans version av vakenhet.

När mobilalarmet ringer rycks drömmen från honom. Ett styng av sorg kniper i magen för att han tvingats tillbaka, men samtidigt känner han att han är uppfylld av kärlek och energi. Han spolar, tvättar händerna och går tillbaka till sin arbetsplats. Excelarket lyser nu grönt som de grönskande fälten. När han skär sig på ett papper förvandlas det till en skära som hålls av en naken kvinnas fasta hand – hur konterar man en sådan? Bordsfläkten smeker hans hår.

Frank Fernando jobbar sent den kvällen. Och han gör det med bravur. Om det fanns trumpeter skulle de ljuda. När han kommer hem igen kramar han om Wayne Coyne och lägger sig i soffan med ett gott glas vin. Hans chakra är så till bredden fullt med energi att han sveper det och går för att hämta ett nytt.