Med bakfyllan kommer klarsyn

Wayne Coyne sitter i en fåtölj vid fönstret och surar. Den sista tiden har han haft en del svackor, när han med sorgsna ögon bara sitter tyst och betraktar, utan att röra en muskel. Plötslig och hänsynslös kommer nedstämdheten till honom, ofta i skumtimmen, ibland tidigare. En klarsynt skulle se en koppling till bakfylla. Ett annalkande åskväder blåser upp fönstret, med det kommer tryckande hetta. Frank Fernando är bekymrad över sin vän. ’Vad tänker du på?’

’Arvsynden.’

Frank Fernando höjer ögonbrynen.’Arvsynden?’ Han måste kväva ett skratt.

’Arvsynden.’ Wayne Coyne lyfter blicken mot honom, ögonen är gravallvarliga. ’Fan, Adam skulle aldrig ätit det där äpplet. Tänk vilken vacker värld vi skulle levat i om han bara hållit sina tassar borta.’

’Skulle vi funnits då överhuvudtaget?’

’Det är inte väsentligt. Du vet, Gud hänger upp det där äpplet i ett träd och säger att vad ni än gör så ät det inte. Då kommer det bli Turbonegro av allting. I äpplet sitter den fria viljan. Men det pirrar lite för mycket i Adam och Eva, så de skivar upp äpplet och stoppar det i munnen.’ Wayne Coyne gör en stor cirkelformad rörelse med armarna. ’Inferno.’

’Vips, de kan tänka själva, får könsdrift, ansvar över sina liv och kastas ut ur paradiset. De börjar ligga och flera tusen år senare, i rakt nedstigande led, sitter vi två här i Sverige som deras avkomma. Den fria viljan gör att ungdomarna på gården börjar röka för att det ser häftigt ut, sedan kastar de fimparna i naturen. Man börjar dricka för att det snurrar så fint, men alkoholen släpper fram de värsta demonerna. Folk slår sina fruar. Våldtar och kräks. Människor med makt blir rädda att bli av med just den, kapprustar och skickar ut sina söner i krig. Fan, tänk på källarbarnen i Österrike. Och där uppe sitter Gud och kan inte göra någonting. Gud kan aldrig intervenera mot den fria viljan, då skulle den ju inte vara vidare fri.’ Han tänder en cigarett. Mentol.

’Tänk vad Bob Marley det hade varit om vi alla hade fått sitta kvar i lustgården i skräddarställning och sluppit ta egna beslut. Det blir ju inte bra när vi gör det. Då hade vi bara kunnat fråga Gud vad som var rätt eller fel. Sitta och titta på de skuttande djuren omkring oss.’

Frank Fernando skrattar till. ’Jag är ingen psykolog, men det här låter som att du har problem med papparollen från barndomen.’

’Jag bara säger det, det var ett jävligt dåligt beslut att hänga upp det där äpplet.’

Frank Fernando går fram till fönstret och stänger det. Ösregn verkar hänga bara några meter ovanför dem. ’Jag hävdar att vi antagligen inte skulle finnas om de inte ätit äpplet. Då skulle de inte börjat ligga. Det krävs ju lite rajtan för barn ska födas, har jag hört.’

’Det hade kanske varit lika bra.’ Så tystnar Wayne Coyne igen, vänder åter blicken ut genom fönstret och blåser ett stort moln mentoltobak över rummet. Det luktar gott.