Där finns ingen svalka men en kyss

Eurotechno dunkar genom den varma sommarluften och får asfaltsångorna att dallra. Värmen har släppt ut stadens strosande familjer från kvava hyresrätter. Nysniffade punkare från ännu kvavare källarlokaler följer dimmigt efter. På radion talar man om tropisk hetta och klimatpåverkan. Änderna försöker hitta svalka i skuggan under träden, det bruna vattnet som rinner genom staden kan inte längre erbjuda det. På en gräsplätt alldeles bakom en nattklubb sitter Frank Fernando och spelar schack med Syntarn. ’Schack’ säger Syntarn eftertänksamt.

’Din jävel.’

’Matt förresten. Schack matt.’ Syntarn drar med fingrarna genom luggen, tar en klunk öl och tänder en cigarill. Körsbärstobak. Doften tar Frank Fernando tillbaka till den sena barndomen. Körsbärstobak och folköl, Lars Demian och knullfantasier. ’Din jävel’ upprepar Frank Fernando. ’Jag trodde att jag hade dig. Du flyttar ju damen helt galet. Hur ska jag kunna förutspå de där sjuka dragen?’

’Miss L’ ropar Syntarn lika plötsligt som högt. En ung kvinna med asiatiskt ursprung rycker till från folkmassan, tjoar och springer fram till honom. Hon ger Syntarn en blöt puss på kinden innan hon sträcker fram handen till Frank Fernando. Några steg bakom henne kommer en mörkhyad kille med studentmössa och rastafaritunika. Han sätter sig blygt några meter bort.

’Kom grabben, sätt dig med oss’ ropar Syntarn till honom. Han reser sig och slår sig ner alldeles nära Miss L. Den unge mannen heter Ali. Under nästa schackparti sitter han helt tyst, medan Miss L pratar på som om det inte finns annat att göra.

Snart märks det att Ali är en typ som öppnar sig mer ju fler öl han dricker. Tre öl och ett och ett halvt schackparti senare börjar han skratta åt Miss L:s pratande, snart därefter börjar han prata själv. Språket ändras successivt från svenska till engelska. Först är det bara ett par ord engelska i en flödande svenska, en öl senare är allt han säger på engelska. Ali har en gangstarytm i språket som matchar den heta kvällen, förflyttar dem till Harlem och jazz och våld. Frank Fernando lutar sig tillbaka och njuter, drömmer sig iväg en stund.

Ytterligare någon öl senare har Ali tagit över samtalet helt. Han sluddrar lätt samtidigt som han knappt märkbart flyttar sig närmare Miss L. Plötsligt – man hade kunnat se det komma om man varit lite mer vaksam, tänker Frank Fernando efteråt, men i stunden var man liksom förtrollad av Alis rytmiska gangstaslang – lutar sig Ali över Miss L och trycker en tung kyss över hennes läppar. ’Nej’ lyckas hon få ur sig trots att hans tunga är långt inne i hennes mun. Hon kastar sig bakåt.

’Ali, för helvete’ säger Frank Fernando och flyttar sin löpare. ’Så där gör inte en gentleman. Bio och blommor, sedan tungkyss. Svårare än så är det inte. Schack förresten, Syntarn.’

Ali sätter sig upp igen med trulig blick rakt ner i gräset. Men det finns någonting i blicken som inte fanns där förut. Något desperat som måste få komma ut. Han lyfter huvudet och spänner ögonen i Frank Fernando.

’Fuck You man. You say I can’t cause I’m a negroe, man. No Way You say that to a white person. You think this girl belongs to You. Cause the colour of your skin, the whiteness in your face.’

Humörsvängningen chockar Frank Fernando. Var kom det ifrån? Så skrattar han till. Han dröjer ett tag med sitt svar, formulerar sina ord för sig själv. Låter den hotfulla stämningen sakta dala ner i gräset. Som pollen.

’Ali, du känner inte mig. Men om du gjorde det skulle du veta att sådana åsikter är det sista som förekommer i min annars ganska trångsynta hjärna. Lyssna på dig, det är du som sitter med fördomarna. Omvända fördomar. Du tycker synd om dig själv för att du har en annan hudfärg än Frank Fernando och Syntarn. Sluta med det. Skärp dig. Det hela handlar helt enkelt om att du försöker slicka på en tjej som inte vill. Svårare än så är det inte.’

Miss L sätter sig upp och borstar av gräs från ena axeln. Hon nickar instämmande. Frank Fernando stålsätter sig för en reaktion från Ali. Måhända våldsam?

Ali öppnar munnen för att säga någonting, men ångrar sig. Han vänder bort blicken en stund. Så vänder han sig mot Syntarn. ’Wanna play that chessgame or what?’ Syntarn blåser ett moln körsbär över dem allihop. ’Okej’ säger han och lägger till med påklistrat skotsk accent: ’Lets Play.’

Någon timme senare har solen gått ner, schackbrädet är nerpackat och de reser sig för att fortsätta dricka på en krog någonstans. Ali lägger en hand på Frank Fernandos axel. De slår sina knytnävar lätt mot varandras. Ett uttryck för respekt och vänskap. Det får Frank Fernando att känna sig lite som Stålmannen. Den här kvällen vann han respekt och vänskap genom att säga vad han tyckte. Precis som Stålmannen skulle ha gjort.

På vägen till krogen viker människor som möter honom undan. Han slår upp dörrarna och kliver in. ’Fyra öl tack’ säger Frank Fernando till bartendern. Ikväll är det han som bjuder.