En ängel nedsänd från Gud

Att få ligga i soffan och känna sig som en ängel. När regnet öser mot rutan och bara Gud skulle höra om du gråter. Kaffe och Scarlett Johansson på stereon. Eller Bo Kaspers för att minnas kvällarna med drottningöl på krogen som stängde. En sommarbris genom rummet som får papper att fladdra.

Ensamma helgmorgnar och Frank Fernando inser att han är nedsänd av Gud. Ett skrin som bara väntar på att öppnas – måhända en Pandoras ask. Han kan inte koncentrera sig på boken trots att det är Douglas Coupland. Blod pulserar genom tinningarna så att det syns i spegeln hur det bankar. Nej, en sådan morgon är Frank Fernando bara uppe i sig själv. Han försöker fånga brisen med handen, vill följa med tills den möter ett högtryck och dör.

Det är en galen tanke men är den falsk?

Frank Fernando sträcker ut sig i full längd över soffan, lägger boken över golvet uppslagen där han slutade läsa. Ibland är det så jävla roligt att vara vaken. Det kan gå dygn när Frank Fernando bara sover tre fyra timmar per natt bara för att få vara vaken.

Den här morgonen är han utmärglad och trött. Skulle han blunda skulle klockan vridas så många varv innan han ser den igen. Ska han ställa sig upp? Bara för att inte slösa bort någonting. Han är en ängel och skulle han somna skulle han drömma bort hela grejen. Han är en ängel så han ställer sig upp och går fram till det öppna fönstret.

För sent inser han att tårar rinner ner över hans kinder. Han tar stöd mot fönsterblecket och låter dem rinna. Gråter färdigt tills det bara kommer luft.

… i rum 318
det ser precis ut likadant som
tänk om det alltid kunde va såhär

Kaffet har kallnat så Frank Fernando häller ut det genom fönstret. När han häller på nytt kaffe fylls rummet med arom. Han tar en klunk och känner sig stark. Frank Fernando är en ängel. Nedsänd från Gud.