Naturpojken

Träbåten glider sakta över det svarta vattnet. På ytan hoppas skräddare undvika de lika grymma som plötsliga attackerna från abborrar. En slända surrar lågt. Skogen är obebodd och börjar bli mörk, där inne lockar skogsrå med det bästa knull du kan få i utbyte mot din själ. Båtens elmotor är knappt hörbar och det enda som fortfarande påminner om civilisation och mänsklig påverkan. Båtsman styr träbåten försiktigt längs strandkanten.

Över sjön ekar det burkiga ljudet från en rördrom, dovt och som någon som blåser i en flaska. Ljudet studsar mellan träden. Ibland skriker en trana spöklikt. Ett spöke som stryps. Bakom dessa ljud göken. Det är södergök. Dödergök. Djupt inne i den mörka skogen sitter han och sjunger efter kärlek. Och död.

Utanför civilisationen finns ingen civilisation och Frank Fernando kan inte uppmana ens ett uns saknad. 'Hör du rördromen?' frågar Båtsman.

'Den hör man inte hemma.'

Båtsman tänder en cigarett. 'Om inte det här är hemma.' Han tar av sig glasögonen och lutar sig tillbaka, sluter ögonen och bara lyssnar. Träbåten får styra sig själv.

Det är första färden för träbåten i år så den läcker. Frank Fernando tar några tag med hinken och öser ut vatten ur båten. Det når dem till anklarna. Trots att solen gått ner är vattnet behagligt varmt. På ytan simmar löv från hösten, kittlar lite när de träffar huden. Ljudet från ösandet är högljutt, men stör inte. Det är bara en del av naturen. Överlevnad.

När de dragit upp båten sätter sig Frank Fernando på jeepens flak. Båtsman startar bilen och kör på skumpiga grusvägar genom skogen. Vägen är ett ärr i naturen. Han tittar in mellan de svarta träden som susar förbi. Tycker sig se ett troll. Frank Fernando funderar på om han inte ska nappa på skogsråets erbjudande ändå. En själ kan vara ett lågt pris att betala för ett bra knull. I alla fall Frank Fernandos.

Om inte Båtsman kört så fort skulle han kanske hoppat av.