Studentkväll

I parken sitter fulla studenter i för små klänningar och för stora kostymer. Det luktar kloroform och nyklippt gräs. En champagnekork far i luften med en smäll. Frank Fernando hör hur någon skrattar till bakom honom. Busvisslar. Han bryr sig inte om det. En groda hoppar över grusvägen.

Så känner han en hand på sin axel. Han vänder sig om. Två unga flickor med djup urringning står alldeles nära, de fnittrar. ’Vad vill ni’ frågar Frank Fernando.

’Om du vill får du göra vad som helst med oss’ säger den sötare av de två flickorna. Hon är onykter och har förväntan i blicken. Med armarna föser hon knappt märkbart ihop sina bröst. Den fulare står lite för bredbent och tittar ner i marken.

Frank Fernando ser sig om. Det här måste vara en fälla. Han minns hur han nekade en flicka som precis skulle fylla arton att köpa folköl när han jobbade på 7eleven för länge sedan, bara för att han plötsligt blev övertygad om att Aftonbladet eller Janne Josefsson skulle hoppa fram ur tidningsstället så fort tjejen betalat. Det här är samma sak. Men istället för Janne Josefsson kommer det en pedofilpolis och femton års fängelse.

’Lustmord eller tortyr är väl inte att tänka på, antar jag’ säger han allvarsamt. Flickornas fnitter stannar tvärt. Den fulare av de två tittar skrämt på Frank Fernando. Innan de hinner säga någonting vänder han sig om och springer därifrån. Ut från parken, in i staden.

I en för stor taxi far Frank Fernando genom stadsnatten. Skyltfönster sveper förbi. Vita studentklänningar, suddiga i farten, avslöjar unga ben. En gammal låttext stöter i huvudet.

If they follow You
Don’t look back
Like Dylan in the movies

Frank Fernando skrattar till. Vänder sig om och tittar ut genom taxins bakruta. De är borta. För länge sedan borta.