Midsommarnatt

Midsommar. Sill och potatis, lingonsnus och vitvinsfylla, dans kring en blomstrad jättefallos tillsammans med barn. Nej, Frank Fernando spenderar sin midsommar utan barn, och bra är väl det. Istället är han tillsammans med Lizzie, Båtsman och Kaptenskan i en röd stuga alldeles vid vattnet. Ute på sjön flyger en flock skarv. De driver fiskstim framför sig. Skarvarna längst fram dyker ner i det kalla vattnet och spränger ytan när de kommer upp igen, nu med näbben full av fisk.

’Vet ni att skarvens avföring är som gift?’ säger Kaptenskan till Frank Fernando och Lizzie och bottnar en Smirnoff Raspberry. ’Det finns öar som är helt ödelagda, där allt levande har dött, bara för att skarven häckat i närheten. Kvar står bara döda trädstammar som sakta ruttnar.’

De dukar upp brädspel och mer vin. Båtsman går ut från stugan med jämna mellanrum för att röka. Ingen har med sig dator, teven fungerar inte, prenumerationen på DN når inte hit. Här finns inget WLAN eller Excel, bara en surrande kyl som kämpar för att hålla sillen och räksalladen kall. Man kan inte ha mer än två lampor tända samtidigt, då går proppen. Det är så jäkla Rousseau att vara på landet.

Från sjön hörs en skarv kraxa. Flocken vänder blixtsnabbt och flyger iväg. Kanske för att bajsa ytterligare en ö tillbaka till förhistorisk tid. Eller så är bara fisken slut för nu.

Båtsman dricker för mycket men det gör ingenting. När de lägger sig står han kvar för att berätta om varför läkarna tvingat honom att fortsätta röka. Så slutar han och går utomhus för att tälja en pinne. Rummet snurrar lätt när Frank Fernando sluter ögonen, ingenting hörs bortsett från Båtsmans kniv som smeker trä. Det är midsommarnatt och nästan helt mörkt.