FRA när det finns bilder

Frank Fernando öppnar en kvällstidning som han hittat liggande på en parkbänk. Med ens blir han besviken. Bilder tagna med tvåmegapixels mobilkameror fyller hela sidor, under dem står krigsbokstäver i skrikande svart. Figurerna på bilderna är knappt synbara, lika suddiga som efter en brakfylla på stan. Men antagligen är bilderna köpta för flera tusen bara för att de tydligen föreställer någonting viktigt. Frågan är ju bara varför det ska vara så uppförstorat?

Snart har varenda jävel en kamera. De finns i mobiltelefoner, som pocketkameror med oändligt minne, de följer med datorn. Lite mer hemlighetsfulla kameror finns att köpa som pennor, i väskor och i form av slipsnålar. Alla har en kamera och alla väntar på den perfekta bilden som ska föra dem från huset i förorten, partnern och hunden. Alla är spioner.

Och så är folk rädda för FRA.

Frank Fernando tar upp sin mobiltelefon och tar en bild på måfå, har man tur fastnar någonting som kan säljas till Expressen.

Efter det borgerliga lagförslaget om signalspaning är svenskarna oroligare än någonsin att bli påkomna med händerna i syltburken. Enligt förslaget ska FRA kunna avlyssna all telefontrafik i riket. Rädslan för marscherande stövlar med hakkors till sporrar och skällande doberman med fradga i munnen fyller debatten. Men är det verkligen någonting att oroa sig för att några finniga malajer med för stora hörlurar lyssnar på telefontrafiken, de riktar antagligen mest in antennerna mot kåtsamtal och flåstanter. 'Är det de som ska stämpla svenskarnas åsikter och placera dem i fack? Skulle inte tro det' säger Frank Fernando. 'Man har väl sett Lumparkompisar.'

'Dessutom är det ju bara Telia som har täckning utanför stadsgränserna' svarar Wayne Coyne lakoniskt.

Och visst är det så att de som inte vill bli avlyssnade inte heller blir det? Det finns alltid kryphål. Tydligen ska det räcka att ringa med Skype.

Nej, åsiktsregistreringen och avprivatiseringen av personlivet finns redan på våra gator. Medlen ligger i var mans ficka. Människor tar kort på allt och alla, kyss din tant lite för ekivokt i en park och tjosan så ligger en inspelad film på porrsajter över hela världen, redigerad med tvättäkta stönljud och inklippta bröst. Demonstranter från vänster till höger står i parad på röda mattan fram till kvällstidningskändisskap, alla vill ju veta om just du är granne med den där nynassen eller om den tegelstenskastande palestinasjalen är just ditt barn. Det är större risk att du hamnar på någons Facebook än att någon råkar pejla in din mobiltelefon.

Frank Fernando tittar på bilden han tog. Nog är den lika opixlad och suddig som det mesta i tidningarna. Konturer av någon förbipasserande i orange finns där, en del av en husvägg finns där också. Inte mycket annat. Om någonting av värde fastnat är oerhört svårt att säga. ’Skulle jag kunna sälja den här till Expressen?’ frågar han Wayne Coyne och visar honom displayen.

’Absolut. Säg bara att det är den sista tagna bilden av Esbjörn Svensson på land.’