Nimibia, Nimibia

Frank Fernando rycks ur en dröm av ljudet från mobiltelefonen som ringer. Klockan är kvart i sju, en och en halv timme efter att han ställt den att ringa. Har den gått sönder? Han kan inte tänka sig att han snoozat igenom alarmet ända fram till nu utan att vara medveten om det.

’Förlåt’ svarar han, ’jag har försovit mig’.

Det är Boris som ringer, Frank Fernando har lovat att skjutsa honom till jobbet på morgonen. Det blir till att ställa in. ’Tar du dig till jobbet på egen maskin?’ frågar Frank Fernando. På andra änden nickar Boris besviket.

Efter att de lagt på återgår Frank Fernando till sin dröm en liten stund, anstränger sig för att minnas. Det mesta är borta, men ett klart minne att han stod tillsammans med sin chef och dennes sidekick i ett nedgånget hus någonstans. De frågade någonting.

’Jag heter Nimibia Nimibia och jag kommer från Nimibia’ svarade Frank Fernando.

Vad betyder det? Frank Fernando kommer att ha en olustkänsla resten av dagen som direkt härrör från drömmen.

I morgontidningen läser Frank Fernando att det finns en sannolik korrelation mellan autism och solljus. Han skrattar till, men olustkänslan från drömmen biter sig nu tag ännu hårdare. En överläkare för något sjukhus skriver att när kroppen utsätts för solljus fylls depåerna för d-vitamin på, d-vitamin är en av de där viktiga vitaminerna som gör att man mår bra – just d-vitamin gör detta genom att sköta balansen mellan kalcium och fosfat i blodet, har man brister i d-vitamin kan det innebära benskörhet och, i värsta fall, engelska sjukan eller, som det verkar, autism. Om man bortser från den effekt solljus ger är det svårt att få i sig tillräckliga mängder med d-vitamin, fet fisk ger en del men det är stora mängder som behöver ätas dagligen för att det ska vara tillräckligt.

Det är inte personligen man får autism av brist på solljus och d-vitaminer. Kvinnor som håller sig undan solen under graviditet löper större risk att föda ett barn med autism än kvinnor som utsätter sig för solljus. Intressant är att människor som kommer till Sverige från Somalia – säkert andra länder också, men om det skriver överläkaren inget – i mycket större utsträckning föder barn med autism än kompisarna som stannat kvar. Orsaken till detta tros vara att de inte utsätter sig för ens en bråkdel lika mycket solljus i Sverige, det är kallt och dessutom är solen inte lika stark på våra breddgrader. Den mörka hyn gör processen att omvandla solstrålarna till d-vitaminer trögare. I Somalia kallas autism för Sverigesjukan, någonting som händer de som flyttar till just Sverige. I Somalia är det inte alls vanligt med autism.

Vissa tror att autism kan härröra från den mässlingsvaccination som erbjuds till alla i Sverige, skriver överläkaren, trots att detta är vetenskapligt emotsagt. Många vägrar ta denna vaccinering av rädsla för att föda barn med autism. Frank Fernando ryser till, innebär det att det kan komma en mässlingsepidemi? Har han ens vaccinerat sig mot mässlingen? Svårt att veta sånt, minnet räcker inte till så mycket längre. Framför sig ser han ytterligare ett besök på vårdcentralen, svettpärlor tränger fram i pannan. ’Hellre mässlingen än dessa ändlösa korridorer fyllda med gamla människor’ viskar han.

Frank Fernando tar en tugga av sin morgonsmörgås och tittar ut. Stora moln täcker hela himlen, trädet på gården är nästan dubbelvikt av den hårda blåsten. Ingen sol så långt ögat kan nå. Hur går det nu med autismfrekvensen? För att undvika autism måste det ju vara sol, vädret spelar oss ett spratt, tänker han. Han tänker på sina föräldrar, hur hans mamma alltid valt att sitta i skuggan och lösa korsord framför att springa runt där solen skiner. Hon har aldrig varit en sådan som brytt sig om att bli brun, den enda gången han sett henne ens försöka sola är då hon stoppat fram smalbenen ur skuggan under ett tätt parasoll.

Brytt är ett vackert ord. Frank Fernando ler när han tänker på det.

Till saken, koncentration har aldrig varit Frank Fernandos starka sida. Innebär hans mammas solvanor att Frank Fernando riskerade autism som nyfödd? Kanske är det till och med så att han har det, en mild form i så fall får man anta, han klarar ändå en hel del saker på egen hand. Kanske borde han göra något av de test som Lizzie håller på med som psykolog, för att få det svart på vitt.

Vågar han det? Om han diagnostiseras för autism måste han med all säkerhet ändra en hel del i sitt liv, säkerligen inte bara till det positiva. Dessutom för det honom sannolikt tillbaka till vårdcentralen. Olustkänslan bara eskalerar.

Frank Fernando dricker upp den sista slurken kaffe och lutar sig bak. Undrar vad som menas med Nimibia? Är det en parafras av Namibia? Frank Fernando är övertygad om att det man drömmer betyder någonting, ofta med starkt samband med det som hänt. Frågan är om det inte också kan ha samband med det som kommer hända? Tiden är bara någonting vi upplever som en rät linje, vissa hävdar att allting händer samtidigt bara att vi inte har förmåga att förstå det.

Det kändes så rätt när han sade det i drömmen, som en slags evig sanning. Nu gäller det bara att tolka det. Han bryr sig inte om att han kommer sent till jobbet, istället häller han upp mer kaffe och lägger sig en stund i soffan. ’Nimibia, Nimibia’ upprepar han som ett mantra. Håller han på tillräckligt länge kanske verkligheten tröttnar och ger honom ett svar.

Hela den här dagen verkar få en den oändliga historien vändning. Frank Fernando sluter ögonen för att slippa se om en lyckodrake kommer flygande utanför fönstret. Ett krafsande hörs från badrummet.