Otursdagen

Det är fredag den trettonde. Frank Fernando knappar in registreringsnumret till sin röda Peugeot för tredje gången, men får fortfarande samma resultat: bokningsorder misslyckades. Han ser sig om i väntrummet efter någon att fråga. Som på beställning öppnas en dörr från vilken en besiktningsman kliver in. ’Den här apparaten fungerar inte’ säger Frank Fernando. Rösten är lite för barsk. Besiktningsmannen lyfter ett brett ögonbryn. Från den öppna skjortkragen sticker svettiga hårstrån fram. Som maskar, tänker Frank Fernando.

’Har du betalat?’ frågar besiktningsmannen.

’Ja, eller det är inte jag som betalat men nog ska det vara det.’ Frank Fernando är otålig.

’I tid?’

’Ja, annat kan jag inte förvänta mig.’

Besiktningsmannen tar lappen från Frank Fernando och börjar trycka på ett tangentbord under receptionsdisken. Minuterna går. Han hummar för sig själv. En droppe svett rinner nerför hans kind, ner genom den öppna skjortkragen. Då och då tittar han upp och öppnar munnen för att säga någonting, men så ångrar han sig och fortsätter. ’Det är ett ägarbyte’ säger han efter sju långa minuter.

’Ja det är klart, jag köpte bilen för en månad sedan. Än sen?’

Besiktningsmannen vänder ner blicken mot en dold skärm. Trycker på några knappar. ’Vid ägarbyte försvinner bokningen för besiktning. Det står här på lappen du har med dig.’ Han pekar på det finstilta med ett flin.

’Du skämtar. Fan, här har man tagit ledigt från jobbet för att komma hit och få en massa tvåor, och så får jag inte ens komma in. Kan du inte trycka in mig ändå?’

’Vi har fullt hela juni.’

Frank Fernando biter ihop käkarna. Besiktningsmän ska man inte bli osams med, det är en gyllene regel som till alla bud måste följas, så han säger inget av alla de ord som trycker bubblor i hans hjärnbark. Istället rycker han åt sig lappen och går tillbaka ut till bilen. Med en rivstart kör han iväg. Han struntar i stoppskylten vid utfarten.

Frank Fernando är övertygad om att detta inte är hans fel. Det beror på otur som i sin tur härrör från just dagens datum. Det är fredagen den trettonde, otursdagen som regelbundet gäckar oss människor. För dryga tvåtusen år sedan korsfästes Jesus på en fredag. De var tretton personer runt det bord där han avnjöt sin allra sista jordiska måltid. Varje fredag den trettonde därefter har otur sköljt över mänskligheten. Andra möjliga orsaker finns till att just fredagen den trettonde anses vara en otursdag, men ingen lika rimlig. Besiktningsutfallet är bara ett bevis på hur väl det stämmer.

Det finns människor som lider av paraskevidekatriafobi – en sjuklig och ihållande rädsla för fredagen den trettonde. Frank Fernando sällar sig i ledet. Nästa gång detta datum inträffar ska han hålla sig hemma, ringa in sig sjuk och bara läsa tidningen hela dagen. Hålla sig borta från allt som kan inträffa. Han ska ta på sig vantar så att han inte skär sig på papperskanterna.

Resten av dagen blir en sån där intetsägande tillställning där ett knyst av ångest reder sitt bo i Frank Fernandos maggrop. På natten till lördagen drömmer han mardrömmar. Svettig sätter han sig upp i sängen. I drömmen är han på femdagarsläger, men han har bara med sig ett par underkläder. I drömmen måste han äta frukost före halv tio men klockan är redan tjugo i. I drömmen lyckas han inte slutföra någonting av det han föresatt sig. Precis som under fredagen den trettonde.