Frank Fernando är en crybaby. Cirkusen är i stan och har slagit upp sina tält och vagnar på en plätt i skuggan. På dagarna kan man se dvärgar och enarmade banditer tillsammans slå dank på parksoffor med en brun papperspåse som de skickar mellan sig. Den beslöjade damen springer in och ut ur butiker, stannar aldrig upp. En mustaschprydd konferencier klädd i frack slår med sin piska i luften. Han är även lejontämjare.
Lejon och tapirer kastar sig mot varandra i spända kedjor på grusplanen. Solen står högt. Det måste vara fyrtio grader varmt.
På kvällen viker de upp entréskynket till det vit-röda tältet och bjuder in barn som vuxna. Showen kan börja när alla satt sig tillrätta på hårda bänkar. Ut i manegen kommer elefanter, trapetskonstnärer och en snubblande clown. Kanske är det LSD i sockervadden för alla skrattar hysteriskt. Clownen gråter på riktigt, som sig bör, och skyndar ut till kulisserna för att tända en cigarett. Den starke mannen i sitt leopardskynke tröstar honom.
Frank Fernando sitter på en bänk längs bak och skakar av rädsla. Han vet att i cirkusens fotspår kommer skuggfly. De kommer att svärma genom staden så fort mörkret har lagt sig tillrätta och cirkusen har stängt. Frank Fernando reser sig och lämnar tältet. Kanske han hinner hem innan det börjar. Kanske kommer han att vara säker om han låser dörren och stänger fönstret.
torsdag 12 juni 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Härligt sjuk, som en RHCP-video. Love it!
Skicka en kommentar